loading...

Angorageten

Anna-Eva med sina angoragetter

Angorageten är ett härligt djur. Lugn och inte så bräkig. De är väldigt individstarka med stor personlighet. Mina första getter hette Kommandoran, Goan, Vaktarn, Rymmarn etc efter sina egenskaper.
Angorageten klipps två gånger om året och man får då den fina mohairen. Mohair har samma egenskaper som fårullen att den värmer även om den blivit fuktig, står emot eld, renar sig själv i fuktigt väder mm. Men i övrigt är mohairen överlägsen fårullen. Den har en fantastisk glansighet och silkighet, den tovar inte så den tål att tvättas varmt och den är varmare än ull och framförallt mycket slitstark. En gång var den så eftertraktad att bara sultaner och prinsar fick ha mohair på sig.
Som ni nu anar så har den sitt ursprung i Centralasien. Den kommer ur en vildgetstam som levde i de Tibetanska bergen. När turkmenerna kom till Ankara regionen i Turkiet på 1200-talet tog man med sig angoragetter. Namnet kommer från Ankara, Turkiets huvudstad, som före 1930 kallades Angora i Europa.
Under 1700-talet importerades angoragettena till Sverige och var som mest ca 500 djur. Men under 1800-talet konkurrerades de ut av fåren som gav vadmal.
1986 togs angorageten återigen in i Sverige. Idag är det svårt att veta hur många djur det finns i landet men runt 3-400 individer borde det röra sig om.